gamletokigemaurice

Julklappar.. Vad kan man önska sig.. När man kommer till dessa funderingar och kommer fram till svar som; En ny telefonladdare, underställ, täckbyxor... Det är då man inser att man börjar bli vuxen. 

Det är även massa andra saker nu som gör så jag blir tvingad att inse att jag är inget barn längre.. Jag är en vuxen. Jag fyller ju för fan 20 om 3-4 månader. Denna stress om att man måste bli vuxen, skaffa ett jobb, skaffa en högre utbildning, skaffa lägenhet.. Den är så sann så det inte finns ord till att förklara det. Jag ska söka ett jobb nu till veckan och hoppas att det går vägen. Jag ska ta itu med den här jävla matten och få MVG i den, för inget annat duger! Jag ska bli vuxen. Fast än jag inte vill och det går emot alla mina kroppsliga instinkter. Men det är något alla måste göra. 

Jag ska hitta en lägenhet och flytta hemifrån. Fast om jag får detta jobbet så ska jag nog flytta in med R för att ta bort lite av hans plågor. 

 

Jag vill vara vuxen. Jag vill ha ett jobb. Jag vill ha ett hem, en man och barn. Men jag vill inte vandra vägen för att få det. Inte än ialla fall. 

Motsägelsefullt? Tell me 'bout it. Jag kan vara så oerhört motsägelsefull när jag vill så det är inte klokt. 

Jag skulle vilja gå i skolan igen, fast än den största befrielsen någonsin var när jag besökte min gamla skola och kände känslan att "här går inte jag längre.. Fan va skönt." så kände jag ändå en känsla av avund till de elever som fortfarande går där. 

Jag vill vara som dom. Jag vill gå i skolan. 

Men när jag gick i skolan gick tankarna åt helt andra håll. Då gick tankesättet;

Jag vill inte vara här. Jag vill ha ett jobb. Jag vill vara vuxen. 

Och här är jag nu. I ett jävla mellanting. 

Och inte finns det en enda jävla människa som hjälper mig heller. 

 

This sucks. 

 

Over and out. 

Idag har jag varit i övik på sjukhuset hos hörcentralen och gjort en massa tester. Så nu äntligen kanske dom kommer komma på varför jag är döv. Jag har ju liksom bara väntat nästan 10 år...... 

Men men.. ja.. Vad ska jag skriva egentligen? Jag har ju fått ett rätt tråkigt liv sedan det har löst sig för mig med killar osv.. haha.. No drama = no fun to wright about. 

 

Jag orkar inte ens tänka på killar nu.. Förut så var det alltid att kompisarna frågade ifall jag hade hittat någon ny direkt efter att jag hade släppt den ena, och svaret vart nästan alltid; "asså ja.. Den här killen är ju superfin, och skitsnygg.. Så han skulle jag vilja börja prata med.."

Och nu är det liksom att visst jag tycker att killar är snygga, men sen är det inte mer än det.. Och jag har börjat kommit över hela den här grejen med att gå på krogen också, så att hitta en kille på det sättet är ju "out of the question".. Nog för att det sättet aldrig funkar ändå, men iaf.. 

Jag har dock suttit ikväll och kollat på bröllopsklänningar, och hittat en sida som har DISNEYINSPIRERADE bröllopsklänningar.. Känns som att det är därifrån jag ska köpa min! Men det var faktiskt fina klänningar, det var ju liksom inte exakt som klänningarna i filmerna, utan bara liknande på vissa sätt. 

 

Men jag har hittat så många fina som jag vill ha.. Så det är lite jobbigt.. Men som pappa har sagt; Bäst jag hittar karl först. Lite svårt bara när jag har börjat blivit anti-män... 

 

Menmen.. Nu ska jag äta en chokladboll, sedan sova. Godnatt. 

Imorgon blir det arbetsförnedringens-jobbmässa....

Nu kände jag för att skriva ett inlägg på bloggen.. För det kändes som att det var ett tag sedan och jag tänkte att min ensamma läsare kanske vill ha något att läsa om. 

Det har faktiskt inte hänt något speciellt vad jag kan komma på sedan sista inlägget.. Mitt liv har varit dramafritt och lugnt ett bra tag nu och det tackar jag så hemskt mycket för. 

Jag har hunnit varit ner till Uppsala och hälsat på min syster i förra veckan, och det var riktigt mysigt! Jag hade inte tänkt på hur mycket jag hade saknat henne och alla de där nere. Så det var skönt att åka ner och bara ta en semester för mig själv och prata med alla dem om allt här hemma och få en annan vinkel på saker. 

Jag vart även erbjuden att flytta ner dit till dem, men jag är ännu inte säker på hur jag vill göra. 

Jag tror att jag vill nog bo kvar här uppe ett tag till, och funder, känna efter och kanske i sådana fall flytta ner till sommarn/hösten.. 

Men jag är ju samtidigt sugen på att flytta till Stockholm, och där har jag ju i stortsett gratis boende, istället för 7000 exlusive el... Men jag vet inte än.. Jag funderar.. 

 

Och annat så har det nog inte hänt någonting.. Jag är förnuvarandet singel, och ja.. Det har jag väl varit ett bra tag iofs, men ändå! 

Men en fråga har jag ändå till er(dig).. Får man ha skadeglädje då ett ex gör slut med sin flickvän? A gjorde nämligen en ändring på facebook-statusen till Singel.. Och eftersom han "gjorde slut" på ett sådant fult sätt så undrar jag om det är rätt av mig att känna skadeglädje? Och nästan hoppas att han ska komma fram till mig på krogen nästa gång jag är ute i Härnösand bara flr att jag ska kunna säga nej till honom.. Är det jätte fel av mig? 

 

Men annars så finns det faktiskt ingen kille som har fångat mitt intresse ännu.. Och det må jag säga är riktigt skönt! Jag kan fokusera på mig istället för på en kille som kanske inte ens är värd det i slutändan. Så det är riktigt skönt att bara vara jag, och bara ha mig och mina vänner att fokusera på. För de förstår ändå att jag tycker om dem utan att jag behöver visa det konstant. Och det tycker jag om. 

 

Jag antar att jag mår riktigt bra nu faktiskt, och det är skönt. För så här bra har jag inte mått på länge. Och jag funderar faktiskt på att söka jobb inne i Härnösand för att flytta in hos min morbror, för det skulle nog vara skönt för både mig och honom. 

Jag skulle komma bort hemifrån, men inte långt nog för att få hemlängtan, och han skulle slippa känna press på pengar.. För då skulle det vara två inkomster i den lägenheten. 

 

 

Men nu ska jag nog sluta babbla om allt och inget och se på en film istället. 

 

Godnatt, sov gott och jag ska försöka skriva mer ofta.