You've got the words to change a nation, but you're biting your toung..

Julklappar.. Vad kan man önska sig.. När man kommer till dessa funderingar och kommer fram till svar som; En ny telefonladdare, underställ, täckbyxor... Det är då man inser att man börjar bli vuxen. 
Det är även massa andra saker nu som gör så jag blir tvingad att inse att jag är inget barn längre.. Jag är en vuxen. Jag fyller ju för fan 20 om 3-4 månader. Denna stress om att man måste bli vuxen, skaffa ett jobb, skaffa en högre utbildning, skaffa lägenhet.. Den är så sann så det inte finns ord till att förklara det. Jag ska söka ett jobb nu till veckan och hoppas att det går vägen. Jag ska ta itu med den här jävla matten och få MVG i den, för inget annat duger! Jag ska bli vuxen. Fast än jag inte vill och det går emot alla mina kroppsliga instinkter. Men det är något alla måste göra. 
Jag ska hitta en lägenhet och flytta hemifrån. Fast om jag får detta jobbet så ska jag nog flytta in med R för att ta bort lite av hans plågor. 
 
Jag vill vara vuxen. Jag vill ha ett jobb. Jag vill ha ett hem, en man och barn. Men jag vill inte vandra vägen för att få det. Inte än ialla fall. 
Motsägelsefullt? Tell me 'bout it. Jag kan vara så oerhört motsägelsefull när jag vill så det är inte klokt. 
Jag skulle vilja gå i skolan igen, fast än den största befrielsen någonsin var när jag besökte min gamla skola och kände känslan att "här går inte jag längre.. Fan va skönt." så kände jag ändå en känsla av avund till de elever som fortfarande går där. 
Jag vill vara som dom. Jag vill gå i skolan. 
Men när jag gick i skolan gick tankarna åt helt andra håll. Då gick tankesättet;
Jag vill inte vara här. Jag vill ha ett jobb. Jag vill vara vuxen. 
Och här är jag nu. I ett jävla mellanting. 
Och inte finns det en enda jävla människa som hjälper mig heller. 
 
This sucks. 
 
Over and out. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0