gamletokigemaurice

Varför kan inte livet vara som en film? Tänk va allt skulle vara lättare då. Allt. Skola, jobb, vänner men främst av allt, kärleken. Skulle mitt liv vara som en film så skulle jag nog välja Dear John, the wedding date, eller letters to juliette.. Någon romantisk film..
Men jag tror att eftersom det inte är som en film så växer vi. Vi växer och blir starkare som personer.
Sen så undrar jag vart killarna som John i Dear John finns? Det är väl klart som fan att man stressar fram saker när det tar dom två veckor för att vara störtkära?

Movies screws me up.

Nu ska jag skriva ett tal.

När kommer jag hitta min fristad? Och vart kommer den vara? Jag klarar inte det här snart. Det måste väl vara så att man ska kunna ha ett ställe som är en fristad? Där man bara kan vara, och vara sig själv, och bara må bra? En plats där man kan känna sig fri och skyddad samtidigt. Där man vet att ingenting kan röra mig här. Ska inte alla kunna ha tillgång till ett sådant ställe?

För mig existerar inte det stället än. Hur mycket jag än vill det så finns det inte. Förhoppningsvis så hittar jag det igen.
Det fanns ett ställe där jag var fri, men det vart snabbt förstört.
Du var min fristad, men det var för jobbigt. Allt vart tilltrasslat. Det höll i 10 månader, och det var nästan 10 för länge.


Jag vill hitta min fristad. Jag vill inte känna mig inlåst. Jag vill inte gråta.

jag vet att jag har varit dålig med bloggandet nu.. jag ska försöka skärpa mig.
idag har varit en bra dag, sofar.
det började med en väldigt bra och behaglig dröm inatt.
Tre av mina dröm-karlar var med i den. Awsome! Sen vaknade jag av migsjälv vid 10 ungefär, men låg kvar i sängen till ca 11-tiden. sen gjorde jag mig i ordning, dansade lite och satte mig ute på altanen med Bippan och drack kaffe, samtidigt som det så skickade jag iväg ett sms till en person där jag förklarade varför jag är som jag är. Varför jag skyndade på hela grejen mellan oss, så jag hoppas att han förstog mig bara... Efter det så satte jag mig vid datorn och skype, och pratade med min älskling, som jag tyvärr var tvungen att ge dåliga nyheter.. jag tror inte jag någonsin haft så ont i hjärtat.. så förlåt mig hjärtat! sen så gick jag in på mitt rum och satte mig med gitarren och sjöng lite. Sen så satte jag mig i telefonen med Anna i en timme, och det var skönt! Jag märker att jag och Anna har så sjukt mycket att prata om osv, för vi pratar alltid en timme i telefonen om inte mer. och det är skönt. Det är kul att hon kommer hem till helgen, för nu är det dags för utgång! nu ska Mysan bli wild n' craaaaaaaaaaaazy!
och dessutom så är det bara 3 månader kvar ca innan jag får träffa min älskling igen! läääängtas! dock när hon kommer hem så kommer jag kanske vara i Bali, men då kommer jag komma hem med mycket presenter till henne ;) haha!
Nu så ska jag nog bara kika runt på datorn och sen ska jag kanske gå in på mitt rum och kika på någon film..
Vart grymt sugen att se på Dear John.
menmen aja.

nu vart det ju iaf ett lite längre inlägg så ni kanske överlever tills nästa kommer.

peace out!



Tack Anna och Lia för att ni finns. <3

Hur jävla svårt är det för killar att yttra orden: take it easy, lugna ner dig lite osv? Är det verkligen så jävla svårt? Det känns som att det borde vara svårare att bara sluta prata med personen?
Natten till idag drömde jag mardrömmar, nu är ju frågan om jag kommer göra det inatt med.. Jag kanske borde skaka ur min drömfångare..

Grattis mysan, you've done it again. You managed to drive him away. You completed the mission to scare him away.. Varför ska jag alltid göra såhär? Aja, finns ju ingenting jag kan göra.. Vill han inte vara med mig, så vill han inte. Lite synd eftersom jag tycker om honom, men man kan ju inte tvinga nån. Jag ska ge han lite space och se hur det funkar för mig.. Få se om han hör av sig imorn.. Vi skulle kanske vara med varandra imorn, men skriver han ingenting så får det fan vara.

Jag hatar migsjälv.
Nog för att jag har en som står i kö som väldigt gärna vill mysa med mig och att jag ska sova över där..

Nu ska jag tänka, sova, gråta..

Fundera på hur jag ska kunna ge dåliga nyheter till en av dom bästaste...

Fuck this shiet.

Hur gör man för att lägga svartsjuka bakom sig? Hur gör man för att inte visa att man bryr sig mer än man gör?
Hur säger man till en person allt man vill säga; att dom är den första och sista man tänker på när dagen börjar och slutar, att dom har det vackraste leendet som jag någonsin sett, att jag kan drunkna i dens ögon? Att jag bara vill ligga brevid denne och hålla om och krama den, att jag vill drunkna i hans mjuka läppar och att han aldrig får släppa taget? Hur säger man allt det utan att screw it up? Hur säger man allt det utan att skrämma slag på honom? Jag får tre låtar i huvudet hela tiden då jag tänker på honom; fallin' for you - colbie calliat, somebody that i used to know - gotye(?), och utan dina andetag - Kent. Den i mitten är bara för att det är "våran" låt..
Jag skrämmer slag på mig själv. Jag är rädd för mina egna känslor. Han får mig att le. Han får mig att sjunga. Han får mig att gråta. Gråta för att jag inser att nu är det min tur. Min tur att vara lycklig. Och det skrämmer mig.
Jag hade gjort vad som helst för att ha haft min Lia här nu, så hon kunde hålla om mig och säga alla rätta saker.
Men så är ju inte fallet just nu.. Ist sitter jag ensam med mina tårar och väntar på att börja jobba. Kul.

Hörs, ses, whatever.