Lät du henne komma närmre? Var hon vackrare än mig?
När kommer jag hitta min fristad? Och vart kommer den vara? Jag klarar inte det här snart. Det måste väl vara så att man ska kunna ha ett ställe som är en fristad? Där man bara kan vara, och vara sig själv, och bara må bra? En plats där man kan känna sig fri och skyddad samtidigt. Där man vet att ingenting kan röra mig här. Ska inte alla kunna ha tillgång till ett sådant ställe?
För mig existerar inte det stället än. Hur mycket jag än vill det så finns det inte. Förhoppningsvis så hittar jag det igen.
Det fanns ett ställe där jag var fri, men det vart snabbt förstört.
Du var min fristad, men det var för jobbigt. Allt vart tilltrasslat. Det höll i 10 månader, och det var nästan 10 för länge.
Jag vill hitta min fristad. Jag vill inte känna mig inlåst. Jag vill inte gråta.
