Men jag behöver dig, kom hit och rör om nu! Jag behöver nått att skriva om..
ja.. be carefull what you wish for.
jag har vid många tillfällen suttit och sjungit till denna Melissa Horn låt.
Jag saknar dig mindre och mindre.. Antar att jag inte vetat hur sann den var för mig förrns nu. Jag har alltid hoppats på att jag ska sakna dig mindre och mindre, och nu har det äntligen hänt, men då är det ju då som du äntligen kommer på/tar dig mod att berätta att du är kär i mig. Jävla bajshög!
Du hade ingen rätt att göra så. Att komma och röra om i mitt liv.
Jag tror att jag önskade det i hemlighet dock.. Men då visste jag inte vad jag ville. Då visste jag bara att jag ville ha dig. Och det var inte rätt.. För nu när jag tänker på dig och mig så ger jag migsjälv ett svar som är en axelryckning. Och det om nått säger att då ska det inte vara såhär.
Du är för sen. Du är orättvis och egoistisk. Du har redan fått för många chanser, och jag har inga fler chanser att ge. Tyvärr.
Och pga detta och så mycket annat, när vet man om man är tillräckligt hel och modig för att kasta sig in i leken igen? Jag är för sårad, krossad och nedbruten för att våga försöka igen.
De killar jag har gillat det senaste året har visat sig varit duchebags. (Okej, nu låter det som att det var 100 st, men det var bara 2 st.)
J, han väntade 8 månader att säga hur han kände.. 8 månader efter att vi slutade umgås/prata.
A, han sa att det gick för fort och att han inte var redo, men valde ist att offentliggöra ett förhållande med en annan tjej ca 3 veckor efter att vi sagt hejdå.
Det är pga dessa "karlar" som jag kastade mig in i armarna på två kassa onenightstands.. Två katastrofala ligg. Men dom kan jag ju gå in på lite senare.
Min fråga i dagens inlägg är:
När vågar man vara kär igen? När vågar man visa känslor? När vågar man säga; Jag tycker du är snygg. till någon?
handlar det om timmar, dagar, månader, eller tillochmed år?
Jag gillar inte denna känsla. Inte alls.
Godnatt.
