You don't know how you met me, you don't know why you can't turn around and say goodbye..
Vad ska man säga? Kommer det någonsin bli som jag vill här i livet?.. Alla säger att jag kommer hitta någon som är perfekt för mig osv, men jag börjar ha mina tvivel.. Det känns bara som om jag kommer sitta fast med dessa personer som gör mig förvirrad. Jag har personer som är perfekta för mig, men ingen av dom är ju en pojk/flickvän.. Utan det är ju såklart mina bästavänner jag pratar om. Men just det där med kärleken.. Det känns som om alla har en mening att hitta kärleken men inte jag, eftersom alla som jag börjar tycka om antingen är upptagna eller för gamla.. Och med flera olika problem.. Eller.. Problem och problem vet jag väl inte, men dom är ju inte perfekta. Vad måste man göra för att få uppleva kärleken som visas på filmer? Som t.ex. i bröllopsfixaren, the wedding date och letters to juliett? Varför ska sådant bara existera i en låtsas värld? Visst tillslut så kanske min "prince charming" dyker upp och tar min anda iväg osv, men hur vet jag att det inte kommer sluta i kaos? Jo det vet jag ju inte.. Åh-herre-gud.. Nu ska jag sova, nu har jag fixerat vid dessa karlar allt för mycket.
Sleep tight.
Slänger även in en bild på min blivande man! Jag SKA gifta mig med Michael Bublé!
