gamletokigemaurice

Ja.. Så var det gjort.. Träningen har startat och allt känns toppen på så sätt, men.. Jag har gjort helt slut med J nu, och det känns sådär helt ärligt. Till en början så kändes det toppen för vi avslutade det som vänner så det var skönt. Men sen så börjar han liksom dyka upp överallt! Nu när vi väl har gjort slut, ja men då fan ska han skaffa facebook! Less är vad jag blir! Han kunde fan inte ha det tidigare men nu när han blir helt singel, ja men då passar vi på! Det är säkert inte så det ligger till men deg känns bra konstigt faktiskt... Det är likadant som förra gången jag försökte med det här, i december, jag saknar han mer för varje dag som går och jag kan inte sluta tänka på han. Det kliar i fingrarna att skicka iväg ett sms, men vi kom överrens med att ingen av oss skulle smsa. Det är svårt. Jag tror, eller hoppas är nog rätt ord, att det känns likadant för han. Ibland känns det som att han faktiskt var helt rätt för mig och att han hade rätt i att: vill man få det att funka då kan man få det att funka. Men då är frågan till migsjälv; ville jag verkligen få det att funka? Jag tror inte riktigt det. Fast än jag var hopplöst förälskad i honom så skulle det liksom inte ha funkat. Vi hade för många hinder framför oss för att jag skulle ha kunnat mått bra.
Nu känns det som att jag har kläckt ur mig en hel novell och bara babblat på så nu ska jag ta det lilla lugna och titta litt på O.C :) och nästa vecka och framåt i tre-nästan fyra veckor ska jag vara ensam hemma hos mamma och vakta katterna, det är tur att jag har mina hjärtegryn som kommer hålla mig sällskap och sova hos mig! Puss på alla dom!

Fred ut.