gamletokigemaurice

we just gotta stand tall and strong and fight back when that pain strikes us.
Once, we'll make it.
Twice, we'll fake it.
But that third time, we'll all break down into tears.
And there's no question about a fourth or fifth time,
because by then all tears will have run out and we'll have nothing left.

idag är det ett halvår sedan som min vän Douglas gick bort.
Jag kämpar varje dag för att kväva mina tårar. Jag kämpar förgäves.
för lik förbannat så smyger dom in sig under mina ögonlock på natten.
detta år har varit fruktansvärt hårt för mig.

först i april togs min farmor ifrån mig.
sedan i maj togs min Douglas och Jonas ifrån mig.
efter det så var det bara att vänta på augusti då Jonathan togs ifrån mig. 

det här har varit ett förjävligt år rent ut sagt! 
och det hjälper inte då det försvinner andra folk ur mitt liv heller.
(nu nämner jag inga namn)
men det är en som har flyttat och lämnat mitt liv,
och en som bara har lämnat det utan att flytta.
och om det var frivilligt eller ofrivilligt att det skulle bli så det vet jag inte.
men det kommer jag nog aldrig heller få veta. 
 
jag har svårt att ta mig upp på morgonen,
för jag vet inte hur jag ska klara dagen som kommer.
jag har svårt att ta mig upp just för att jag vet inte om det ska bli en bra dag eller en dålig dag.
jag känner tårarna krypa upp på mig varje dag,
och jag vet inte hur jag ska få bort dom.
jag vet inte hur jag ska hantera det faktum att 4 personer som jag känner har dött i år.
och det är bara iår.
jag har tappat fler personer också,
men det är ju åtminstone utspritt på flera år.

jag längtas tills jag får göra min tatuering där jag ska hedra alla jag känner som har gått bort.
jag längtas tills den sitter där på min rygg!

jag vet helt ärligt inte hur jag ska klara av att leva mitt liv utan dessa personer.
jag vet inte hur jag ska få vardagen att gå ihop.
det har gått hittills, men det är ensålänge.
vem vet vad morgondagen har planerat för mig.. 
vem vet om jag ens orkar mig upp ur sängen imorgon. 

jag har ont i mina ögon nästan varje morgon då jag kliver upp, 
och det är inte för att jag slarvar med glasögonen. 
utan det är för att nästan varje kväll gråter jag mig till sömns, pga alla som jag tappat. 
det spelar ingen roll om dom lever eller är döda,
jag gråter liks förbannat över dom. 
jag vet inte vad jag ska göra för att bearbeta smärtan.
jag vet inte om mina tårar kommer torka. 
jag vet inte om det kommer sluta med att jag hamnar på sjukhuset pga uttorkning. 
jag vet inte alls hur min framtid ser ut. 


Farmor, Jonas, Douglas och Jonathan.
Jag hoppas att ni har det bra vart ni än är.
och jag hoppas att ni vet hur mycket jag saknar er!
Jag hoppas att vi ses igen!
<3



/GTM<3



och även GRATTIS TILL MIN ÄLSKLINGSEMIL PÅ HANS 18ÅRSDAG!!<3